Asien är jordens största och mest folkrika världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå genom Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna. Gränsen mellan Asien och Afrika anses normalt vara Sueznäset och Röda havet. Omkring 62 procent av världens befolkning bor i Asien, varav enbart kring 3 procent bor i norra och innersta delen, det vill säga Mongoliet, de centralasiatiska länderna Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kirgizistan och Tadzjikistan, de kinesiska provinserna Xinjiang, Tibet, Qinghai och ryska Sibirien.
Då världsdelar delvis definieras genom kulturgeografi, det vill säga på grundval av kulturell samhörighet, och inte genom geologi, råder det en skillnad mellan Asien som världsdel och som geografisk kontinent. Asien och Europa befinner sig på samma kontinent och denna heter Eurasien. Världsdelen Asien omfattar en del av den Eurasiatiska kontinenten, närmare bestämt ett område från Sinaihalvön, Turkiet och Uralbergen i väster till Berings Sund, Japan, Taiwan, Filippinerna och Indonesien i öster.
Idén om att den gamla världen har tre kontinenter går tillbaka till antiken. Namnet Asien härleds från de uråldriga civilisationerna i Mellanöstern. Asien var under Romarriket benämning på en romersk provins som låg i dagens Turkiet. Betydelsen för namnet Asien har senare kommit att utsträckas till att omfatta hela området från Sinaihalvön, Turkiet och Uralbergen i väster till Berings sund, Japan, Taiwan, Filippinerna och Indonesien i öster.
