Azulejo är ett portugisiskt namn på keramiska plattor som oftast förekommer i vita och blå färger. Namnet “azulejo” kommer från den blå färgen. Hundratals eller till och med tusentals glasplattor används för att skapa mosaiker som kan dekorera fasader, men också golv, väggar och tak inuti byggnader. Keramiska rutor är ofta ordnade i utsökta mönster: genre, historiska, mytologiska scener samt blommiga och geometriska kompositioner. Azulejo är karakteristiska för den portugisiska konsten. Deras början går tillbaka till 1100-talet. Sedan 1800-talet har azulejo använts för att dekorera byggnadernas ytterväggar, vilket mest hade praktiska konsekvenser: azulejos skyddade fasaderna på kyrkor och andra offentliga byggnader mot regn och starkt solsken. Igreja do Carmo-kyrkan från 1700-talet i Porto byggd i rokokostil är exemplet på byggnaden, vars fasad var täckt med vita och blåa azulejosmosaiker.
