Infrastruktur innefattar anläggningar och strukturer som säkrar essentiella funktioner i samhället. Framför allt avses system för transport av varor, personer och tjänster samt för energi och information. Till infrastruktur räknas även bebyggelse och fastighetsstruktur. En viktig del av infrastrukturen är även mer abstrakta strukturer som samhällsinstitutioner, utbildningsväsen, sjukvård, lagar och förordningar, vilka fungerar som sammanhållande medium, som ett "lim", i övrig mer konkret infrastruktur i samhället. Alla människors offentliga och enskilda kontaktnät, även den egna familjen, är andra exempel på abstrakta infrastrukturer (infra-, under-). Dessa strukturer hålls ihop av gemensam kunskap, kultur, historia, traditioner och det gemensamma ägandet av olika infrastrukturer.
Till infrastruktur brukar man först och främst räkna system som omfattar vägar och järnvägar, elnät och andra energisystem, telenät och Internet, samt vatten- och avloppsnät.
Det är i allmänhet det offentliga samhället – staten och kommunerna – som ansvarar för utbyggnad och underhåll av infrastruktur. Eftersom infrastruktur ofta är utformade som centraliserade eller decentraliserade nätverk med nätverkseffekter, kan dessa få stordriftsfördelar när de omfattar hela samhället; på så sätt brukar infrastrukturen beskrivas som ett naturligt monopol.
Begreppet infrastruktur kan även användas i en vidare betydelse, dock alltid som i nödvändiga stödjande strukturer och mekanismer. Till exempel kan ett företags infrastruktur innehålla bland annat e-post, intranät, reception och fysisk säkerhet.
Ordet har funnits i svenska språket sedan 1952, då Svenska Dagbladet skrev om norska stortingets utrikes- och konstitutionsutskott som börjat använda detta begrepp.
