En kanjon (av engelska canyon, från spanska cañón ’ravin’, ’rör’) är en djup dalgång mellan höga klippväggar som av ett vattendrag karvats ur fast berggrund. Detta skiljer den från ravinen, där vattnet fört bort löst material i bildandet av dalgången.
En kanjon bildas genom att strömmande vatten, allt ifrån en flod till en å, eroderar berggrunden och bildar en dal där vattendraget sedan har sin bana. Nivåskillnaderna i en kanjon kan uppgå till hundratals meter.
Kanjoner är vanliga i västra Nordamerika, där berggrunden ofta består av sedimentära bergarter som är lätteroderade. I Sverige finns bland annat Abiskojåkkas kanjon, Evagraven (Evig- eller Evengraven) och Hällingsåfallets kanjon, Sveriges längsta kanjon.
